Du vet det där med att chansa på skivor? Kan vara vansinnigt, kan vara genialiskt – men det är faktiskt nästan alltid en befriande känsla av att våga. Eder Rebellängel har svamlat om det där en del förut när jag listade de antagligen bästa spontanupptäckterna utifrån just de premisserna, men det är inte något som avstannat. Tvärtom, det ¨pågår lite sådär då och då. Senast i tiden var det dessa två skivor som lockade mina ögon (och senare öron) när jag besökte Sound Pollution i Stockholm senast.
HIGH FIGHTER med ”Scars & Crosses” samt LOTUS THIEF och deras ”Gramarye”.
Dte ska ju sägas med en gång att avslutningen av 2016 inte är det optimala tidsfönstret för att chansköpa en platta då konkurrensen om speltiden ska tas med akter som TESTAMENT, METALLICA, ANCIIENTS, DARK TRANQUILLITY, IN FLAMES, SERIOUS BLACK, MURG med flera, och det kräver förstås något lite extra. Framförallt har LOTUS THIEF fallit lite för det, jag har spelat plattan en enda gång sen köpet, gillat dess lite ockulta rockn’roll-doom, men samtidigt insett att det kräver rätt många varv för att det verkligen ska falla till sin fulla rätt och att jag därmed kanske inte ska skriva och kommentera allt för mycket. Låt oss nöja oss med att om du gillar långa, lite speciella och mörka låtar som blandar doom och heavy rock så ska du ge dig på den här plattan.
Båda skivorna är för min del köpta i digipackformat, med sobert och rätt nedstämda omslag. Mörka färger, lite dystert sådär. HIGH FIGHTER är däremot inte alls speciellt dystert rent musikaliskt tycker jag, även om det börjar en aning olycksbådande. Sen släpper det, det är hårdrock med ett ganska särpräglat sound. Stundtals kan man nästan undra om det är en kille eller en tjej som sjunger (det är en tjej, hon heter Mona Miluski och har tidigare arbetat bland annat som promotor för det italienska skivbolaget Frontiers Records, ett lite roligt faktum för oss som tidigare fått mail av henne med promos och info om andra band….). ”Scars & Crosses” är den första fullängdaren med bandet, debut-EP’n ”The Goat Ritual” kom för ca 2 år sen.
Så.
”Scars & Crosses” är en udda skapelse, men en låt som Darkest Days kräver liksom inte en massa varv för att den ska sitta, den är snarast hitmaterial i all sin egenhet. Med mera, för den här skivan är smygbra. Inte så att den platsar på den där listan med de bästa upptäckterna någonsin, men helt klart så att den kommer kapa till sig en plats på den kommande Årsbästalistan, samt att den sannolikt dyker upp som Tips vad det lider (förutsatt att nu den serien rullar på tillräckligt länge…) då den är riktigt spännande. Trots den minsta sagt skarpa konkurrensen har jag spelat den här skivan en hel del sen jag la mina svettiga händer på den!
Alltså – våga chansa lite. Det är alltid spännande, och i det här fallet är det två sobra dysterheter som visar upp sig.