Recension: VEKTOR ”Terminal Redux”

VEKTOR är antagligen det mest stpännande som händer i thrash metal-världen just nu. Bandets sätt att närma sig låtar, att sammanfoga nästan enbart löst hållna och fristående till synes överblivna bitar och fragment till något helt eget, är just nu helt unikt. Det kan ibland kännas som vansinnes-thrash, medan det andra gånger är helt genialiska progressiva mästerverk som manglas ut. Skillnaden mellan galenskap och geni är i sanning liten stiundtals, och eftersom VEKTOR allt som oftast lyckas balansera på rätt sida knivsudden så är det svårt att inte charmas. Oavsett så är det aldrig tråkigt, och trots allt så är man på denna den tredje given ”Terminal Redux” är den mest lättlyssnade av bandets skivor. Ändå är det här lite som när en pytonorm smäller i sig en hel get – det tar liksom tid att smälta.

10 låtar där endast instrumentala Mountains Above The Sun är kort, och resterande spår inte drar sig för att slugga upp mot 7, 8. 9 eller till och med 13 minuter gör att det tar sin lilla rundliga tid att verkligen sjunka in i plattan. jag är inte säker på att jag gjort det än egentligen – musiken vänder ju dessutom och vrider på sig hela tiden på ett sätt som gör den extra oberäknelig och därmed också tidskrävande innan den sitter – men ville skriva klart recensionen i någorlunda närhet till skivsläppet. Det där med aktuella recensioner är ju ett kapitel för sig, men det tål nog att upprepas att det kan finnas fog för att närma sig VEKTOR med en portion tålamod i bagaget. Herrar David DiSanto (sång, gitarr), Erik nelson (gitarr), Frank Chin (bas) och Blake Anderson (trummor) målar sin resa ut i rymden (skivan är en konceptplatta som beskriver historien om en austronaut/generals uppgång inom den intergalaktiska Cygnus-regimen) på ett så framåtlutat och okonventionellt sätt att det inte alltid är helt lätt att hänga med.

Skivan startar starkt med Charging The Void, Cygnus Terminal och LCD (Liquid Crystal Disease). Vill du provsmaka VEKTOR är detta en smakbit så gott som något, och man kastas mellan ruggigt drivna och sköna riff och närapå epileptiska spretningar. Ultimate Artificer och Pteropticon tillhör skivans starka spår, tillsammans med i sammanhanget väldigt raka och lättlyssnade Pillars Of Sand och halvballaden Collapse (där bandet efter en sisådär 3 minuter av låten helt sonika byter stil på den och låter som om de var numera avsomnade AGALLOCH). Avslutning heter Recharging The Void och är makalösa 13:37 lång under vilket bandet hinner kräma in prick allt. Och lite till. Less is more är liksom inte ett begrepp som ligger för VEKTOR, kan man säga, de håller mer med Yngwie Malmsteen: More is more. Mer får man också i skivans konvolut. Den lilla coola bilden som är omslag är en del av en större målning med tom rymd, döende skeppsvrak och annat coolt som man kan vika och och tejpa fast i taket för studier medan man låter musiken föra bort en.

Om DEATH ANGEL knep sin betygsfyra på att varsamt odla rötterna till något eget inom thrashen så kniper VEKTOR sin fyra för att de är helt egna. Det är thrash, men det liknar inget annat du har hört – och man kommer undan med det på ett sätt som gör att man tycker sig skymta framtiden.

VEKTOR ”Terminal Redux” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!