Recension: INTERMENT ”Scent Of The Buried”

Svenska INTERMENT är inget nytt under den brännande solen, och tur är väl det. Förra given ”Into The Crypts Of Blasphemy” var strålande (och förstås ett Veckans Tips på gamla Metalbloggen!), men tamejtusan om inte sprillans nya ”Scent Of The Buried” är stråt vassare – till stora delar beroende på att den är väldigt direkt och enkel. Låtarna sätter sig vid första lyssningen, och råkar det vara så att du tycker nya ENTOMBED A.D-skivan är lite för progressiv så är dte här skivan för dig. Ja, eller om du bara diggar bisvärms-riff och vill ha lite ny musik som låter gammal… samt består av starka låtar. För så är det. Ska man sammanfatta ”Scent Of The Buried” så är det ruskigt enkelt: detta är 10 bra spår som sparkar arsle!

Som parentes före inledande Death And Decay och avslutande Nail To The Coffin (jodå, du inser ju ungefär hur den här plattan låter genom att bara läsa låttitlarna…) ligger lite läckra samplingar, och eftersom den här skivan träffar alla credmarkeringar (inspelad i Sunlight med en viss herr Skogsberg, utgiven av alerta Pulverized Records) så är det inte utan att man kan dra paralleller till flera klassiker i genren. INTERMENT vill låta som gammal hederlig döds med sväng, och man lyckas med sitt uppsåt. Sinister Incantation är den låt som hamnar först om man söker på Google och väl alltså får ses som det närmaste man kommer en ”singel”, men personligen tycker jag att styrkan med plattan faktiskt är dess jämnhet och att man levererar i nästan alla spår. Starka kort som Chalice Of Death, Scent Of The Buried, Rise Of The Dead eller Dawn Of Blasphemy river gött i såväl tarm som hörselgång, och egentligen är det kanske bara våldsamma Skull Crushing Carnage som jag personligen kan tycka går lite på tomgång. Det är inte heller utan att man tänker på det där med att dödsmetall och zombier hör ihop när man stånkar sig genom plattan.

Bandet består av Johan Jansson (sång och gitarr), Torbjörn Brynedal (gitarr), Alla Lundholm (bas) och Kennet Englund (trummor), och kollar man bandets Facebookprofil står de som hemmahörande i Avesta/Borlänge/Stockholm, samt med Simon Wizén som sessionsgitarrist när man lirar live. Uppenbart är att bandet håller ihop och drivs av kärleken till döden – den musikaliska och stilistiska. Skivan är läckert kladdig och svartvit i upplägg och utformning, och man får ett skönt statement i form av denna text: Special Cheers To: All our trve die-hard fans around the world, you fucking rule! See you all under the table of Death, skål och hadderajjan!!

På sista tiden har det nästan gått inflation i starka betyg – det känns som om betygsfyrorna haglar – men det beror förstås på att jag helst bara köper och recenserar bra musik. Kan ha att göra med den där förändringen i hur jag lyssnar på musik att göra, men framförallt: det är ett väldigt stabilt musikår så här långt. Detta är dessutom en av årets starkaste dödsplattor så här långt, så betyget känns helt givet. Kolla in INTERMENT nu bums.

INTERMENT ”Scent Of The Buried” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!