Söndagssvammel: Skivomslag som luras!

Har du tänkt på hur intimt sammankopplade dina minnen och känslor är med specifika skivors omslag?

Jag har det. Funderar ofta på det, och ser gamla pärlor som väcker minnen och skapar välbehag/obehag samt frå mig att vilja plocka fram någon gammal platta som jag inte minns att jag hade glömt. Typ. Speciellt spännande är det kanske om man springer på en platta som en gång i tiden fick sin bild på Ginza-katalogen, eller på baksidan av en serietidning där det gjordes reklam för plattor, då i en tid då vinylen – det ultimata formatet avseende omslag och konvolut – hade sina riktiga glansdagar. Mängden klassiker där omslaget är nästan lika viktigt och talande som själva innehållet är närmast oändligt (tänk på ”Don’t Break The Oath” med MERCYFUL FATE, ”In Rock” med DEEP PURPLE, BLACK SABBATHs debutplatta eller METALLICAs dubbeldunder ”Ride The Ligtning” och ”Master Of Puppets” exempelvis så förstår du vad jag menar…) – men har du tänkt på att det faktiskt finns plattor som är tvärtom?

Som luras?

Kolla på de här, till exempel:

Känns det som om de här strykfula omslagen döljer rent guld?

Kanske inte, tänker jag. Och idag spenderar vi söndagen med ett par moderna plattor som fullkomligt lurar brallorna av sin tilltänkta lyssnare. Omslagsbilden har fem skivor, där två är riktiga besvikelser (sett till hur mycket omslaget lovar), och tre är fullkomliga dunderplattor fast de ser ut som något som katten släpat in. Skivorna du ser är alltså, uppifrån vänster och runt som klockan går:

• KONKEROR ”The Abysmal Horizons”
• ABSTRAKT ALGEBRA ”Abstrakt Algebra”
• Q5 ”Steel The Light”
• BLOODY HAMMERS ”Bloody Hammers”
• MYRKYR ”M”

Kolla in de här tre sköningarna. inte är de vackra direkt, eller hur? ABSTRAKT ALGEBRA är som bekant Leif Edling-styrt och härjade lite i samband med att han tvekade på vad som skulle hände med CANDLEMASS en gång i tiden. Det är alltså doom med lite rockvibb, och precis som alltid när herr Edling är inblandad så smiskar riffen arsle å det grövsta. Skitbra platta, rent av, och inte blir den sämre av att han har med sig Mats Levén på sång och Mike Wead på gura. Den här plattan har jag haft som Veckans Tips en gång i tiden, då all text publicerades på Metalbloggen – men inte faaaan kan man säga att omslaget motsvarar innehållet? Ärligt talat… vem tror att det är doom av världsklass som döljer sig bakom den där bilden? Egentligen? Q5 är brutalt bra melodiös 80-talshårdrock som inte är speciellt okänd den heller, men omslaget är inget annat än en katastrof. Ett rymdskepp med vinklar som om jag hade ritat det, bubbliga grejer av ljus och bandets namn i ett av de fulare typsnitten jag har sett. Innehållet är dock helt magiskt, och den här plattan har till och med fått vara Tips på den här siten – kolla in den här länken.

Allra bäst av skivorna är dock den sista, i lila vansinnesmålning prydda ”The Abysmal Horizons” med KONKEROR. Det är en av de där skivorna som jag brukar tipsa folk om, och som ALDRIG slår fel. Det är en form av knäckande hård progressiv döds, med ett låtmaterial att dö för. För att du inte ska missa den så klistrar jag rent av in texten från när plattan var Veckans Tips på Metalbloggen, så bra är den. Då hade jag tjuvhållit på plattan rätt länge för att avtäcka den på Hårdrockskvällen, till fullständig succé! Tipsen skrevs då i samband med Hårdrockskvällen, för att publiceras nästan ett halvår senare så i slutet kommer också en kommentar som jag lade till själv i efterhand:

Michiganbandet Konkeror har inte bara ett riktigt fult omslag på sin skiva ”The Abysmal Horizons”, man bryter också en barriär här på Metalbloggen.
Detta är första gången som jag skriver ett Veckans Tips utan att ha den fysiska skivan i min hand, och det ska bli spännande att se om så är fallet när detta väl publiceras.
Så här: texten du läser nu är skriven i månadsskiftet oktober/november 2013, och jag har köpt skivan från bandets bandcamp. 
Där står (stod?) att man får hem ett fysiskt exemplar av sin CD, men att det ingår en gratis nedladdning.
Jag har alltså laddat ner skivan och lyssnat sönder filerna (ni hör ju hur illa det låter, man kan säga att man spelar sönder en skiva – speciellt en vinyl – men inte en fil…) i väntan på att skivan ska anlända.
Det har den inte gjort, en tre veckor efter beställning, så det ska bli intressant att se om den har hunnit dyka upp när detta Veckans Tips avtäcks, alltså… nu.
Anledningen till att allt skrivs i förväg är då denna hemliga grej.
Den här plattan kommer att vara/var representerad på Hårdrockskväll 2014, men i min strävan efter att överraska folket så har jag hållit den hemlig och istället skrivit ett Veckans Tips i förväg.

Skivan är släppt 2012, och på den hittar man dödsthrash med progressiva inslag samt en så löjligt hög låtskrivarkompetens att man nästan baxnar.
Det var Metallbibliotekarierna som hade med gruppen på en Fredagslista, och efter att jag väl lagt rabarber på plattan så kan jag avslöja att jag strecklyssnade närapå 20 varv med den. Det är en av de starkaste upptäckter jag gjort på senare år, och anledningen är enkelt:
all spår är bra.

No fillers, just killers.
Från inledande furiösa ”I, Monolithic” och ruggigt svängiga ”Towers” till pärlor som titelspåret eller fantastiska ”Creator/Destroyer” så är det här helt magiskt. Och då har man ändå kvar långa underbara ”The Pillars Of Creation” samt alla andra höjdare.
8 låtar lång är skivan, och när detta skrivs har jag nog haft nästan alla dessa låtar som givna för Hårdrockskvällens begivenhet, lite beroende på när jag vill placera Konkeror.
Ska det få öppna min skiva för kvällen, eller avsluta?
Ligga i mitten som ett andningshål?
Det återstår att se, och jag inser också när detta skrivs att det blir lite kul att se hur det blev till slut.
Oavsett – den här skivan måste du ha om du gillar progressiv döds som har lång livskvalitet.

Bandet består av Eric Zwicker och Jake Plater på gitarr, Jeff Beuchamp på bas och sång samt Tobias Dennis på trummor, och är det något jag önskar så är det att detta band plockas upp ett riktigt stort bolag och ges chansen att slå igenom. De får väldigt gärna komma till Stockholm och lira, för övrigt, för det här skulle jag vilja se live.

Frågor på det?
Inga? Då så. In med dig och kolla skivan nu. ”The Abysmal Horizons” av Konkeror är ett av de bästa tips du kommer få på länge!

Så det kan bli – sen detta skrevs har jag:
1) fått skivan. Den är om möjligt än mer fantastisk med mer tid under bältet och kan vara en av de bästa upptäckterna av ny musik jag någonsin gjort(!)
2) Börjat gilla omslaget.
3) Bandet fått ge ut skivan ”på riktigt”, med nytt omslag och på iaf ett ”riktigt” bolag
4) valt låt sommar med Hårdrockskvällen. Det blev ”Beyond The Abysmal Horizons”, placerad just efter mitten i spelordning.
5) Smittat och tipsat alla jag kan om plattan. Typ alla som gett den en chans kommer tillbaka och tackar samt ger tummen upp.

Det hinner hända mycket på ett drygt halvår..!

Tittar man på den undre raden så ser man istället de här skivorna:

Läckra. Lovande. MYRKURs platta tycker jag är en av de mest lockande omslagen på länge, och jag fantiserar direkt om att musiken ska vara lockande, magisk, episk. Jag vill verkligen älska den skivan – men istället finner man puttinuttrig black metal som blandas med folk/barnsånger som Byssan Lull. Jag skrev en del om det på den här siten redan när plattan kom, men allt eftersom tiden har gått har jag verkligen förpassat den här skivan till minnets allra dammigaste vrår. Försök till provlyssning i efterskott framkallar omedelbara narkoleptiska reaktioner – och det alltså till trots att jag hade med omslaget som det läckraste under 2015 i det årets sammanfattning. Det ska ändå sägas att MYRKUR är roligare än BLOODY HAMMERS, även om omslaget till den självbetitlade plattan är superläckert. Elakt lila, med en naken kvinna med djävulshuvud på sig, flankerad av levande ljus. Jo, jag tackar jag, det ger ju förväntningar om att det ska finnas en jäkla vibb här. Det är fel. Det finns ockult rock/hårdrock som är så icke-originell att det borde vara förbjudet. Narkolepsin tar sig än större mått om man lyssnar på plattan, trots att omslaget hypnotiserar. Det kanske är så att den här skivan räddades från att hamna på min ”Topp 3 dåliga köp” bara genom omslaget!

Alltså – dessa 5 skivor luras.

En del utger sig på omslaget för att vara fantastiska och levererar nästan raka motsatsen, medan några av dem ser ut som stryk och rent spontant inte får det att rycka i ”köptarmen” men innehåller rent och skärt guld.

Visst är det märkligt, hur man kan få en känsla för en platta bara på hur omslaget ser ut?

(Och hey – då har vi inte ens blandat in bandets namn eller logga… jag säger bara KILLER DWARFS!)

Har du fler exempel så tar jag gärna mot dem. Speciellt om du nu sitter på ett fullkomligt guldkorn som ser för jävligt ut!