Öl: Aurora Red Rye IPA
Stil: India Pale Ale
Styrka: 6,7%
Bryggeri: Modern Times Beer, San Diego, USA
Var: Systembolaget – Små Partier – 22 Jan
Modern Times är ett av dom Amerikanska bryggerier som på ganska kort tid har kravlat sig upp till en ganska så het sits. Man ser dom i flöden på diverse sociala media ganska ofta. De har en rätt så genomtänkt design på sina produkter med bara stora burkar eller stora flaskor. Alla har vit botten med text och highlights i diverse färger. De är iögonfallande och man känner igen dom direkt. En ganska glassig design om jag får tycka till om det. Stilrent.
Dessutom så är man målmedvetna och har en fast bas med fyra öl på burk som är ”fast” och en femte som är ”seasonal”. Den första Modern Times som dök upp i Sverige på Systembolaget häromsistens var ”Oneida” som var deras Juni-Augusti specialare. Nu är det då ”Aurora”, som kördes mellan September-November. De kör ett liknande upplägg på storflaskorna med året-runt modeller (med vissa modifikationer) plus att man har en månadsmodell som byts varje månad.
På det här sättet så kan man hålla sig väldigt rolig och aktuell, intresset hålls uppe och man är hela tiden i ropet. En ganska smart taktik har det visat sig, då man sedan sin Grand Opening i slutet på 2013 har ökat sin popularitet med 2 välbesökta tasting rooms och även utökat sin portfölj med brandat kaffe. Ja ni ser, ’Murica, the land of opportunities.
Allt ovanstående betyder inte ett skit om inte innehållet levererar. För när det kommer till kritan så är det väl ändå bärsen som räknas? Jag gillade den förra,”Oneida”, även om den kanske inte var världens bästa och färskaste. Transportsträckan kommer vi Svenskar aldrig ifrån, och importören gör nog sitt bästa. Mitt exemplar av Aurora här på bilden är bryggd 23:e Oktober och var hemtagen till Sverige av en privatperson. Jag misstänker att de som kommer till SB har ett liknande tappdatum? Det får vi ta.
Aurora är alltså en ”röd råg IPA” om vi direktöversätter Modern Times egna beskrivning. Kul, jag har snöat in lite på råg-IPA på sista tiden. Jag tycker tycker att det ger en lite bitig och pepprig attack som jag gillar. Det är alltså inte blomsterbukett i första hand vi kan vänta oss.
Aromen är först lite fuktig kompost vilket gör mig orolig, då det är en typisk Amber/Red Ale doft som jag personligen tycker alltid slår igenom på smaken senare. Det är lite trädgårdsmästarstövel över hela stilen. Men… den lättar upp i glaset efter en stund och förångas till en mer trevlig krabat. Fuktig, blöt och tung humlekotte med en jordnära karaktär tar över. Limeskal och grönpeppar kilar upp i näsan och killar lite i näshåren. Nordens skogar i form av tallolja och barr fladdrar förbi.
Smaken har en karamellig och lätt maltig karaktär, med jordnära smaker som härstammar från skogens härligheter snarare än den exotiska djungeln. Jag fångar in tall, gran, skogsarbetare i full färd med att strippa en nyfälld tall på kvist och en pepprig underton som ger ett bra sting till ölet som annars skulle ha kunnat snubblat under en rotvälta och kvävts av sin egen maltighet. Det finns lite av det som vi oftast vill ha från en vanlig IPA, lätt grapfruktskal och citrus, men inte så att det slår över.
Den smakar helt enkelt som den ser ut, som ett något hösttungt barrträd som förbereder sig inför vintern, lite röd stress för att hinna gå i dvala, men ändå så mycket livsgnista så att det kan förtrolla ett betongbarn tillräckligt länge så han inte hittar hem igen.
Stabila prylar.
7,5 av 10 skogsarbetare dricker den här till frukost. I alla fall runt San Diego. Har dom skog förresten? Ingen aning?
Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på ”Blood Red” med Slayer. Både tempot och titeln passar bra in på den här biran. Testa själv på Fredag.