Rebellängeln Tipsar: ASTROPHOBOS ”Remnants Of Forgotten Horrors”

Den här gången är tipset ganska tydligt och avsmalnat – det riktar sig till dig som gillar hyggligt snabb men melodisk black metal. Förebilden kan nästan sägas vara DISSECTIONs ”Storm Of The Lights Bane”, så vet du att du tycker den skivan är extra fin (egentligen… vem tycker INTE det?) så ska du spetsa öronen och öppna korpgluggarna lite extra nu.

Vi ska prata om 2014-släppet från svenska ASTROPHOBOS, ”Remnants Of Forgotten Horrors”, en skiva som du kanske har koll på om du är ”inne” med black metal-svängen redan, men som det faktiskt är fullt möjligt att du missat om du inte har ett konstant öra mot den marken.

Och eftersom skivan är ruggigt bra – speciellt inom den lite smala beskrivningen som ges, det kanske inte handlar om att uppfinna hjulet igen utan snarare att förvalta ett arv på ett riktigt bra sätt – så kan vi inte riskera att du missar den.

Redan från start visar bandet vad man vill, öppningsspåret Soul Disruptor är inte bara en uppvisning i hur sådan här musik ska framföras, det är också ett bra tvärsnitt över vad som presenteras på skivan. Herrarna i ASTROPHOBOS är tre till antalet, och en sessionstrummis (Fredrik Widigs, till vardags för närvarande i mer kända MARDUK…) på den här skivan. Jonas Ehlin och Martin Andersson (gitarr) samt Micke Broman (bas och sång) levererar med en skön övertygelse, och det går som ett spår genom skivan.

Textstrofer som ”whisper to the darkness and the darkness may hear” tonsätts med fantastiska slingor och sådär löjligt smittande melodier som bra black metal kommer undan med utan att det känns ostigt.

Totalt bjuds man på 8 spår, och runt 45 minuter – och det utan en enda död minut eller ett enda svagt eller överflödigt spår. Likt en brottare som ska väga in sig för ett mästerskap har ASTROPHOBOS skurit bort allt överflödigt fett, eller den musikaliska motsvarigheten.

Kvar finns en trimmad best.

Winds Of Insanity, Detestable Illumination, Celestial Calamity heter mina personliga favoriter men det är faktiskt nästan hugget som stucket om du vill byta dem mot någon av de andra.

Precis som med den mesta black metal (eller extrem musik över huvud taget för den delen) så krävs det nog mer än ett varv innan den här plattan sitter som en inristning i hjärnan, men ge den de varven om du gillar musikstilen.

Den kommer att belöna dig.

På innerkonvolutet står textraden ”Darkness is crowned and the world is finally burning”. Det är faktiskt helt okej med mig om det här är soundtracket!