Några ord om MYRKUR ”M”. Vad tycker du?

Du har säkert koll på danska sirenen MYRKUR, som dragit en hel del uppmärksamhet i samband med sin riktiga fullängdsdebut ”M”, släppt på relativt stora Relapse Records. Bolaget har haft inställningen ”spare no spences”, typ, och kastat in sångerskan största idol Christoffer ”Garm” Rygg med halv legendstatus från norska ULVER i bagaget som producent och någon form av mentor för att styra det här enkvinnasprojektet i säker hamn. Är du riktigt på hugget så läste du A Fair Judgements recension om skivan för inte så länge (och gjorde du inte det så är det ett tips, den var bra), och jag gissar att en hel del av er har provlyssnat på plattan på Spotify.

Skivan i sig är en blandning av folkmusik och black metal. Det varierar mellan väldigt skön, emotionellt laddad och vacker lugn musik och smiskande kaos i sina stökigare stunder. Jag hade tänkt mig att skriva en recension på den här skivan, men… jag blir liksom inte klok på den. Kanske kan det vara förra helgen totala vansinne med antalet recensioner, men mest är dte för att jag inte riktigt vet vilken fot jag ska stå på.

Å ena sidan – Byssan Lull, där vi får den klassiska barnvisan så fin att håret liksom reser sig på armarna, å anddra sidan – Mordet som är skivans kanske tyngsta spår. Och allt där emellan… Jag tycker dock att skivan är bättre illustrativt än soniskt. Även musiken målar bilder, men omslaget är ju fantastiskt. Där hon står i en skrud av natt, omgiven av naturen så fångar hon faktiskt hela essensen av skivan i en enda bild, och häri ligger lite av problemet och anledningen till att det blir någon ”riktig” recension: jag fångas betydligt mer av omslaget och den fantastiska bilden än av musiken. Och det gör att jag inte riktigt känner lockelsen att försöka tränga in i och sätta mig in låtarna och musiken.

Så jag behöver lite hjälp här.

Vad tycker du MYRKUR ”M”?