Nu du, nu ska du få chansen att vinna en riktig pärla. Den fanns förstås i min väldans korta genomgång av hur sugen jag var på NEVERMORE i samband med att Warrel Dane återvände till scenen med sitt nygamla band…vars namn jag inte skriver ut här. Anledningen till det är enkel – namnet på det bandet – vars comebackskiva dök upp 2014 med namnet ”The Year The Sun Died”, är svaret som du ska ange för att vara med i tävlingen om den här skivan.
Jag har nämligen en över. Vete fanken varför, men jag tror att det är så enkelt att jag såg en till ett bra pris i samband med en nätbeställning av övriga skivor och fick för mig att jag inte hade den. Det borde jag ha vetat, men klaga nu inte – se det istället som din chans att lägga den här remastrade skönheten på skivtallriken. För den är remastrad, nästan direkt som den släpptes. Medan du suger på karamellen så kan du dessutom få läsa den text undertecknad skrev när skivan stod i centrum på Metalbloggen, i serien Remasters.
Alltså – spela lite musik medan du läser texten här nedan, sen plitar du ihop svaret (vad heter sångaren Warrel Danes nygamla grupp som han hade innan och efter NEVERMORE?) och skicka svaret till chief-rebel-angel@hotmail.com så är du med i racet. Vi kör en vecka ungefär, så vi säger väl deadline nästa torsdag. Den 13/8.
Under linjen nedan – NEVERMORE ”Enemies Of Reality” som Remaster.
———————————————————————————————————————————————————————————————
Den här bloggen har ju en hel serie om remastrade skivor som du verkligen behöver i skivhyllan. Oftast är det äldre alster, klassiska, som fått en fräschare ljudbild och matats med extragodis för att säljas på nytt, men det finns undantag.
Dagens Remaster är en sådan.
Seattles NEVERMORE är nämligen ett band med alldeles egna definitioner av perfektion.
Så pass att deras ”Enemies Of Reality” som släpptes 2003 inte fick mer än 2 år på nacken innan bandet helt enkelt bestämde sig för att ljudbilden inte dög, och underkände det arbete som Eddie Schreyer hade gjort till förmån för en ny mastring av en viss Andy Sneap.
2 år, i modern tid. Det är ingenting, och det gör den här skivan till något rätt så ovanligt i serien.
Så, är det bara därför du behöver den här skivan då?
Nä, förstås inte.
Den råkar ju också vara sprängfylld med bandets rätt egna progressiva thrash (eller vad man nu ska kalla det…), och några av deras främsta kompositioner återfinns på den här given. Halvballaderna Tomorrow Turned Into Yesterday samt Who Decides är goda exempel på där Warrel Dane får glänsa med sin sångröst och där den där speciella Nevermorekänslan av att vara större än livet infinner sig, men för min del är plattans guldkorn Jeff Loomis gitarrspel och dominans i spår som I, Voyager, det inledande titelspåret samt avslutande Seed Awakening (som på ett snyggt sätt sluter an lyrikmässigt till den inledande titeln Enemies Of Reality genom att ha en uppepad textrad som lyder ungefär ”there is no stronger drug than reality”).
Extramaterialet som finns med är ett gäng videospår, med videoclipen till Enemies Of Reality och I, Voyager, likväl som en livetagning från Wacken av den förstnämnda låten, men i ärlighetens namn kollar jag aldrig på dem. Det behövs liksom inte när resten av skivan är så bra.
Ljudet blev dessutom riktigt bra när det rattades av Andy Sneap, så jag kan inte säga att de gjorde fel när de valde att göra om allt!
Det är hårt, det är hittigt, det är hållbart och invecklat men ändå direkt. Det är, kort sagt, NEVERMORE. Kolla in!
Den här bloggen har ju en hel serie om remastrade skivor som du verkligen behöver i skivhyllan. Oftast är det äldre alster, klassiska, som fått en fräschare ljudbild och matats med extragodis för att säljas på nytt, men det finns undantag.
Bra platta med vad som måste vara en tämligen unik historia. Var längesedan jag lyssnade på den dock och jag kommer inte ihåg hur de båda versionerna skilde sig åt, kanske dags att rota fram dem och jämföra lite…