Recension: VATTNET VISKAR ”Settler”

Amerikanska black metal-bandet VATTNET VISKAR har inte bara ett namn som gör att man hajjar till (läs mer om det här, på utmärkta bloggen Bara Metal), man har också ett alldeles eget musikaliskt uttryck som sticker ut, i alla fall på andra given ”Settler”. Det är black metal presenterad i en kostym av pop. Svärta som knappt syns eftersom det är motljus av solen. Det påminner en del om ett av de sista Tipsen innan sommaruppehållet – DEAFHEAVEN – när det gäller uttryck och känsla (skivan ”Sunbather” som du hittar här) men är mer lätt att ta till sig. I stort sett alla spår ligger runt 4-5 minuter (undantaget är avslutande Coldwar som är mer episk och passar väldigt bra som just avslutslåt) och är rikligt gödslade med slingor som bränner spår i såväl hjärnan som hjärtat. Har du ett gott öra till akter som KHOMA eller CULT OF LUNA så är detta inte fel, man ligger närmare sådana akter i sitt uttryck än vad man tar efter klassiska black metal-akter som exempelvis GORGOROTH. Kanske är det omslaget som faktiskt ger den bästa bilden av hur musiken låter. Jag vill bestämt minnas att jag har läst att det var omslaget som man först fick på plats, att det är en bild inspirerad av Christa McAuliffe som omkom i samband med att rymdfärjan Challenger exploderade – och att det är just det man vill visa och uttrycka. Den totala lyckan som kan ryckas bort och förintas på bråkdelen av en sekund. Det enda problemet är att jag inte minns var jag läste det så jag kanske är ute på tunn is här, och skulle bra gärna ta hjälp av er läsare för att hitta referensen så att jag kan hänvisa (för jag har väl inte bara hittat på det här, väl?!?).

Och jag tycker att det stämmer bra.

Det är just den där mixen av tungt och lätt. Hårt och sprött. Mörkt och ljust.

Samtliga åtta spår har enkla och slagkraftiga namn. Dawnlands. Colony. Yearn. Impact. Glory. Heirs. Settler. Coldwar. Bakom dessa kärnfulla budskap döljer sig spår som trots att de ofta driver på med ett  högt tempo (och inte sällan med typiska black metal-trummor) har en melodi i sig som gör att den relativt korta speltiden per låt gör lyssnandet glädjefyllt. Man varierar sig med förprogrammerade datorröster som inslag i Colony, men annars är det sångaren/gitarristen Nicholas Thornburys stämma som skriker sig igenom låtarna. Tillsammans med kompisarna Casey Aylward (bas), Chris Alfieri (gitarr) och Seamus Menihane (trummor) så har man den här gången styrt hela skutan generellt ut mot rymden. Det är inte bara titlarna på låtarna som visar på det, det är stundtals nästan möjligt att känna det i musiken. Och sånt gillar ju jag, när man kan känna artistens ambition och tankar i det musikaliska, när konceptet med bild och text går hand i hand med musiken.

”Settler” är en jämn skiva, och jag gissar att kombinationen av hur lättillgänglig den är och hur starka Century Media är kommer att innebära att VATTNET VISKAR tar ett steg ut i ljuset, in i gemene mans medvetande. Jag tycker personligen att det är svårt att peka ut favoritspår, och lyssnar på den från start till mål när jag spelar den. Betyget är därmed också givet till 4/5. Spring och köp, om inte annat för omslagets skull!

VATTNET VISKAR ”Settler” = 4/5. Mycket bra. Du behöver detta!