Lördag, månadsslut, och dags att bekänna färg för ännu en av bryggarmästarens prestationer: Sweet Lovin’ Single Hop Ale. Förra fredagen var det ju bryggeriets kommersiella flaggskepp Crucified Barbara Hard Hittin’ Red Ale som fick sig en stund under luppen, och du vet att det sedan tidigare druckits Liquid Cruelty Imperial IPA, Unbeatable Rock IPA samt White Wheatsnake i den här serien. Förhoppningsvis vet du också lite av vad som väntar, och är på det klara med att det är snarare en känsla och en massa musik som kommer att beskrivas än en fullständigt korrekt smaknotering. Om inte så låt oss göra det extra klart: det är inte en korrekt smaknotering enligt konstens alla regler. Istället kommer vi – som alla bilder visar – prata en hel del om… SCORPIONS.
Jag förstår att det kanske kan tyckas lite märkligt vid första anblicken, speciellt som Heavy Metales egna kommentarer om Sweet Lovin’ lyder enligt följande:
SWEET LOVIN’– SINGLE HOP
En single hop öl (humlad med endast en humlesort)
Tag: Life’s a bitch and a dog, why complicate it?
Musikgenre: Powerballader (Kända hårdrocksballader)
QR-kod: länkar till vår egen spotyfylista för just Sweet Lovin’
Smak: lätta citrustoner och en ganska liten beska
En mycket mild Ale med en alkoholhalt på ca 4,5 % ABV
Powerballader. Alltså. SCORPIONS har väl förstås den största powerballaden av alla (Still Loving You, förstås), men ändå var det för min del helt självklart att det var just SCORPIONS som skulle hamna i fokus när den här ölen skulle skärskådas. Visst har jag mina personliga favoritstunder med bandet när de är lite hårdare (du vet låtarna, eller hur? Rock You Like A Hurricane, Blackout, Bad Boys Running Wild… listan med dunderhits kan nog göras hur lång som helst!), men det är ändå en helt logisk koppling om man tänker lite på det.
Single hop. Enkelt och okmplicerat. Kärleken i fokus. Lätta citrustoner med liten beska. Låg alkoholhalt och grad av distortion och ilska. En inkörsport för tyngre sorter och genrer. Passande för sommaren.
SCORPIONS. Sweet Lovin’. Orden ovan passar på dem båda, eller hur?
Till saken hör nu också att Sweet Lovin’ Single Hop Ale faktiskt är bland det bästa som bryggmästare Per har kokat ihop. Skumkronan, färgen, konsistensen sitter som en smäck, och jag är väldigt förtjust över balansen. Den är mild, med precis lagom mycket sting in the tail mot slutet, och eftersom det här är en relativt alkoholsvag sak så är det redan nu en blivande sommarfavorit. Fanns den i ordinarie sortiment på Systembolaget så landade ett knippe i min korg för sommaren varenda gång. Smaken är fruktig, och visst är det citrus som dominerar men det är inte överdrivet surt. Ganska mycket som bandet SCORPIONS.
De har alltså varit aktiva i 50 år nu. 50 år. Det skojar man liksom inte bort, och under den här tiden har man hunnit med precis hur mycket som helst. Bandets tidiga år är snarast bluesrockiga, och 80-talet är väl glansdagarna – men man fortsätter att trycka ut skivor även på äldre dar. Det är rätt häftigt tycker jag. Jag har bara en bråkdel av bandets alla plattor, men det handlar nog mest om att det inte blivit av snarare än något medvetet val att inte köpa in dem. Varenda skiva jag spelar från 80-talet och bakåt är fin – och har sådär skönt kinky tyska omslag. En bild där killen har handen på tjejens nakna bröst som blivit tuggummi? Inga problem. En tjej och en hund (!) som står på knä framför en man i för trånga byxor? Absolut, det känns som en bästsäljare. Den goda smaken är kort sagt inte alltid närvarande när det gäller bandets skivomslag, men det får man förlåta.
Och anledningen är enkel.
Innehållet är bra. Precis som med Sweet Lovin’ Single Hop Ale. Eller för den delen en bra powerballad. Lagom inbjudande och fruktig. Och med ett litet sting av beska mot slutet…