Söndagsbilaga: 80-talets skivförsäljning

Okej mina vänner. Söndag, 17:e maj och Norges nationalsdag. Antagligen går folk bananas big time i vårt västra grannland, men det blir inte mycket till firande av den saken på den här bloggen. Istället ska vi avsluta serien som behandlar skivförsäljningen i USA & Storbrittanien under olika decennier, och vi har nu kommit fram till kanske det intressantaste. 80-talet. Paljetternas, axelvaddarnas och neonets årtionde – ,men också glansdagarna för den klassiska hårdrocken. Till skillnad från förrförra veckan då vi dök i 70-talets skivförsäljning så blir det denna gång en hårdare distinktion mellan ”rock” och ”hårdrock”, och även om flera skivor nämns i förbifarten så är det alla klassiska hårdrocksplattor som får medverka på bild. Och jag lovar.

Det här är läsning som framkallar nostalgi, och som vanligt räknar vi ner från 100 till 1, allt hämtat från boken ”The Best Selling Albums Of The 80’s”, signerad Dan Auty, Justin Cawthorne, Christ Barret och Peter Dodd. Nu åker vi!

Man hinner inte speciellt långt innan de här skönheterna dyker upp. På plats 100 parkerar OZZY OSBOURNE med sin ”Blizzard Of Ozz”, medan AC/DC återfinns på plats 98 med ”For Those About To Rock We Salute You”. Mellan sig klämmer de ROLLING STONES ”Tattoo You”, och det får fungera som ett exempel på vilken nivå vi kommer att hålla nu när vi kikar på 80-talet. Då får inte ROLLING STONES medverka på bild, trots att de dök rätt många gånger på genomgången för 70-talet.

Hur som helst, ”Blizzard Of Ozz” kom ju i slutet av 1980, och var debuten efter att Ozzy hoppat av BLACK SABBATH. Skivan står noterad för 4,1 miljoner exemplar, och med tanke på låtlistan så är det inte konstigt. Här finns spår som I Don’t Know, Crazy Train, Mr Crowley, Suicide Solution och Goodbye To Romance. Inte illa pinkat, och ska man lämna ett band som Sabbath för att göra solokarriär är detta förstås en bra skjuts och ett fint statement om att man fortfarande är att räkna med. AC/DC i sin tur släppte den här guldbruna plattan ungefär ett år senare, i slutet av -81, och även den står noterad för 4,1 miljoner exemplar. Det räknas väl som en av bandets klassiker, men jag tycker personligen att den är lite trist. Bortom titelspåret finns inte så där vansinnigt många topplåtar, och det är i ärlighetens namn rätt sällan jag plockar fram den här skivan för att spela den.VAN HALEN och deras ”5150” är en av de få skivorna som dyker upp i den här sammanställningen som jag faktiskt inte äger, trots att den förstås är klassisk. Den belägger plats 94 med 4,1 miljoner sålda exemplar, och det kanske inte är så konstigt med låtar som Why Can’t This Be Love och Dreams. Det var ju Sammy Hagar som stod för sången här, och och jag kan förstå att den sålde som smör i Staterna. Även POISON ”Open Up And Say.. Ahh” (snyggare skivomslag och namn på plattan än vad musiken faktiskt levererar) är väl en sån där skiva som sålde stenhårt i Staterna, men jag vet inte hur stor den blev i Sverige, exempelvis. Jag har den inte, men det beror nog mer på att jag aldrig föll för POISON än något annat. Plats 91, också den registrerad på 4,1 miljoner exemplar. Ändå: klara framgångar för hårdrocken när man får starta nedräkningen på detta vis. Dessutom har jag klivit över akter som BOSTON och ASIA och då har vi ändå bara kommit 10% in i nedräkningen.

Jojo. 80-talet var verkligen hårdrockens guldålder. Ändå blir det mer utspritt när vi samlar på oss nästa fyrtal..

 

Här rör vi oss i rätt spridda placreringar, speciellt om man under uppräkningen bortser från plattor från Bruce Springsteen, Heart ellerTom Petty och bara tar de som känns hårdrockiga. De här fyra skönheterna hamnar enligt följande:

• AC/DC ”Who Made Who på placering 79, 5 miljoner sålda exemplar
• AEROSMITH ”Permanent Vacation” på placering 73 med 5,1 miljoner sålda ex
• GUNS’N’ROSES ”G’N’R Lies” på placering 72, också den med 5,1 miljoner exemplar, samt
• ZZ TOP ”Afterburner” som kniper plats 60 med sina 5,3 miljoner exemplar

Jag vet inte jag, givetvis finns det ingen som inte hört exempelvis ”Who Made Who” eller ”Afternurner”, men visst känns det lite märkligt att de skivorna ska ha en sådan framskjuten placering här? Jag antar att det var filmen ”Maximum Overdrive” som AC/DC var soundtrack till som drog den plattan, och de tuffa videorna som drog skäggfarbröderna i dubbel-zeta, men ändå? Och ändå är det inte kostigast av allt. Det är snarare att detta inte är ZZ TOP’s bäst säljande skiva (forsätt läs så ska du se!) – och dessutom kan man konstatera GUNS’N’ROSES har den här noterad i böckerma medan ”Use Your Illusion II” inte ryms i sammanfattningen för 90-talets bäst säljande skiva. Kom igen. ”G’N’R Lies” är fan ett skämt i jämförelse….!

Så.

Nästa kvartett blir en aning hårdare. Den tar oss också rätt långt upp på listan.

Dubbelt METALLICA, med såväl ”Master Of Puppets” på plats 49 (6,1 miljoner sålda exemplar) samt ”…And Justice For All” på plats 39 med 7,1 miljoner exemplar. Inte speciellt förvånande, med tanke på att METALLICA faktiskt en gång i tiden var hetare än solen och häftigare än allt annat. Det glömmer man lätt bort (fast imorgon kommer ett Citat som påminner igen om det, så att du inte glömmer..), och att så pass ”svåra” skivor kan sälja i så stora volymer är ju förstås skitfränt.

WHITESNAKE står här listad som självbetitlad, jag har alltid tänkt på den som ”1987”. Den har i alla fall placering 47 (en bättre än U” och deras ”Rattle And Hum”, ifall du nu undrar) med 6,3 miljoner exemplar, och det är väl bevis om något för att David ”Gyllenstrupen” Coverdale gjorde rätt som flyttade bandet till Staterna och sadlade om till en mer kommersiellt gångbar hårdrock där på 80-talet. I alla fall ur ett försäljningsperspektiv. Ulven i fårakläder bland de här fyra är väl QUIET RIOT. Visst har du sett skivan på baksidan av serietidningar och i Ginzakatalogen när du var ung, och visst är den helt okej, men plats 53 för ”Metal Health” på grund av 6 miljoner sålda ex?

Kom igen.

Det är en skräll.

 

Den här kvartetten visar väl inte bara att det var kommersiellt gångbar, rätt mjuk hårdrock som slog hårt – den tar oss även högt upp på listorna. Efter detta är vi och nosar på Topp 20… I alla fall, de här skivorna får väl anses vara föga överraskande för någon (med undantag för ZZ TOP då, som nämnts tidigare, och där jag trodde att den här skulle ha mindre sålda ex än ”Afterburner”). Du har AEROSMITH med ”Pump” på plats 38 (7,1 miljoner exemplar) dragen av hitlåtar som Love In An Elevator och Janie’s Got A Gun. Du har BON JOVI med ”New Jersey” (plats 32, 7,6 miljoner exemplar) med hitlåtar som Bad Medicine samt dragkraften från ”Slippery When Wet” att rida på. Du har nämnda ZZ TOP med ”Eliminator på plats 28 med 8,9 miljoner exemplar och draghjälp av dunderhiten Sharp Dressed Man. Du har DEF LEPPARD ”Pyromania” på plats 23 med smått sagolika 9,1 miljoner sålda exemplar – och överlag är den här kvartetten liksom motsatsen till när METALLICA sålde skivor. Här är det enstaka singlar eller tillrättalagt på ett helt annat sätt, tänker jag – och kanske är det därför man nådde de stora massorna?

Därmed inte sagt att skivorna är dåliga. Framförallt DEF LEPPARD har jag en soft spot för. Den skivan är…. bra.

Hur som helst, nu rör vi oss upp mot toppskiktet, och på ett enda bräde ska vi städa av tre plattor som nästan klättrade hela vägen upp till toppen.

Tre skivor som du givetvis (det är väl iofs fallet med typ alla vi haft bilder på i den här uppräkningen) känner igen.VAN HALEN med ”1984” (gissa vilket år den kom, hehe…!) som belägger plats 19 står registrerad på 10,1 miljoner exemplar, och det är förstås en riktig höjdare. I mina öron har den mer än Jump, den har låtar som Panama och Hot For Teacher också – och framförallt så har den spunk. Ett odefinierbart ord förstås, men ni förstår säkert vad jag menar lik förbannat. Det där speciella som verkligen får en att gilla vad som pågår. Det där speciella som innebär att man liksom känner samhörighet med bandet, och att de är på sin kanske högsta punkt i karriären. Samma kanske gäller för BON JOVI ”Slippery When Wet” (plats 12 med 12,9 miljoner exemplar), men även om jag minsann spelat låtar som Livin’ On A Prayer och You Give Love A Bad Name på gamla tiders Sång-Och-Spel-lektioner så har faktiskt inte den här skivan lyckats höja pulsen på undertecknad nämnvärt. Det är faktiskt lite märkligt, jag borde ha älskat den – melodiös hårdrock mer starka refränger som kom när jag letade efter just det, men.. den var nog lite väl hårfager. Så att säga. Ännu konstigare är att det borde även DEF LEPPARD ”Hysteria” ha blivit, men det var ju det där med en soft spot för just DEF LEPPARD. Vete fan varför, men jag gillar’r. Skivan landar enligt den här sammanställningen in på plats 10 med 12,6 miljoner exemplar.

Ja. Du läste rätt. 12,6 miljoner exemplar.

Det är häpnadsväckande av två anledningar. Dels är det vääääääldigt många skivor, och dels är det faktiskt mindre än vad BON JOVI på en lägre placering står noterade för. Där står det 12,9 miljoner ex, men ändå placerar man den skivan på plats 12. Alltså sämre. Och antingen har man placerat den fel i boken, eller så har man skrivit fel antal sålda skivor, för när vi tar oss mot toppen så ser siffrorna ut som följer:

• Plats 12 – BON JOVI ”Slippery When Wet”, 12,9 miljoner ex
• Plats 11 – Dirty Dancing Soundtrack, 12,5 miljoner ex
• Plats 10 – DEF LEPPARD ”Hysteria”, 12,6 miljoner ex
• Plats 9 – DIRE STRAIGHTS ”Brothers In Arms”, 12,9 miljoner ex
• Plats 8 – Bruce Springsteen ”Live 1975-85”, 13,1 miljoner ex
• Plats 7 – Prince ”Purple Rain”, 13,6 miljoner ex
• Plats 6 – Phil Collins ”No Jacket Required”  på 13,8 miljoner ex
• Plats 5 – Whitney Houston ””S/t”, 14,2 miljoner ex
• Plats 4….

Jodå. Du förstod det nog om du tänkte efter lite – den här rackaren (med det censurerade omslaget snarare än originalomslaget) är inte bara en av de bästa debutskivorna som någonsin producerats, det är förstås den perfekta kombinatinoen av smuts och rock, av sväng och glamour, av stjärnstatus och local hero-känsla. ”Appetite For Destruction” är en platta som förtjänar sin plats i musikhistorien, och på den här uppräkningen landar den på placering 4 med ruggiga 15,6 miljoner exemplar. 15.6 miljoner. Ställ dem alla på hög så vete fanken om du kan se över, oavsett om du stod på taket av ett höghus!

Sen, plats 3: Bruce Springsteen ”Born In The U.S.A” med sina 15,9 miljoner exemplar innan vi landar i den högst placerade hårdrocksskivan under 80-talet:

AC/DC ”Back In Black” är förstås en best. Antalet singlar från skivan är legio, antalet historier om hur man skapat plattan på extremt kort tid efter Bon Scotts bortgång också dem enormt många till antalet – det spelar mindre roll. Detta är inte bara bandets största framgång kommersiellt, det räknas också av ett antal kritiker som den bästa hårdrocksskiva som någonsin producerats (påfallande ofta av kritiker som inte är hårdrockare, måste sägas…), och den här måste du liksom äga. Den står noterad för 19,1 miljoner sålda exempllar – jag tror det är betydligt fler om man tittar på hela världen och fram till dags dato.

Den är bara slagen av Michael Jackson ”Thriller”, men den får å andra sidan (tillsammans med alla andra skivor) tokspö eftersom den noterar… håll i er nu… 29,3 miljoner skivor. Alltså typ 10 miljoner fler exemplar än tvåan… (!)

Ändå.

Vi noterar alltså att 80-talet anger 21 skivor av hundra som riktiga hårdrocksplattor om man kollar på försäljningsframgångar i USA och Storbrittanien. Och ändå – visst saknar vi några?

IRON MAIDEN, någon?

JUDAS PRIEST?  SCORPIONS? ACCEPT?

Nå, tanken var inte att bråka med de som inte sålde, utan istället att sammanfatta vilka som faktiskt står noterade. Jag har rätt många av dem hemma i hyllan själv, och de som saknas saknar inte jag, så att säga. Det har oavsett varit en fin nostalgiresa för min del att skriva de här tre artiklarna – jag har tänkt mig att göra det länge, och det känns bra att vara klar. Hoppas de varit roliga att läsa, och som avslutning kan du ju alltid jämföra toppsäljaren under 70- 80- och 90-talet. Vilken sålde mest?

Försten att kommentera med svaret ska få något fint. En skiva, kanske?