Sebastian Bach är som bekant inte längre en medlem i SKID ROW. Det var rätt länge sen nu, men jag har liksom ändå svårt att inte förknippa honom med just det bandet. Jag menar… det finns ju en hel skrälldus med skitbra låtar som de står bakom. Spela lite klassiker som Youth Gone Wild, Slave To The Grind eller Wasted Time om du vill ha riv i låtarna, eller I Remember You och 18 And Life om du vill höra balladerna så fattar du.
men nu är det alltså Tony Harnell som frontar SKID ROW. Inte Sebastian Bach. Och som den gamla stöt jag är så reagerar jag när jag ser att bandet spelat in just 18 And Life igen med herr Harnell på sång. Inte för att han sjunger dåligt, utan för att det är lite märkligt. Lite som när ANTHRAX spelade in en massa låtar med John Bush på sång istället för originalversionerna med Joey Belladona. (det är för övrigt material för ett alldeles eget inlägg, kan jag tänka, men det får vi ta en annan dag…)
Du har den nya versionen här:
Alltså. Som sagt. jag vet inte jag..
Citatet den här veckan kommer i alla fall från Sebastian Bach. Han är i sig inte det bästa jag vet, men det får liksom belysa det där med att spela in nya versioner med nya sångare.
”Ingen sjunger längre, alla bara skriker och ropar och rappar och det är jävligt tråkigt tycker jag.”
Sebastian Bach
…så… istället för originalet (det hittar du lätt på Spotify eller YouTube om du vill jämföra) så tar vi min favoritlåt med SKID ROW för att sparka igång måndagen. Den passar rätt bra också, faktiskt…