Rebellängeln Tipsar: IN SOLITUDE ”Sister”

Det här Tipset skulle inte ha varit det här Tipset. Det skulle ha varit en annan skiva med norska BEYOND TWILIGHT och deras ”The Devil’s Hall Of Fame”, men ni vet hur det är.

Saker händer.

Och därför är detta Tips den här skivan istället, det som skulle komma att bli svenska IN SOLITUDE’s sista då man bara i förra veckan bestämde sig för att dra in årorna, kasta in handduken, lägga skridskorna på hyllan.

På bandets Facebook-sida kunde man läsa följande:

Dear friends. It is with great sadness that we inform you that we have chosen to end In Solitude here.

This is something that’s been taking shape for a long time and suddenly the day came when we had to evaluate our positions in life and find a solution. 

The reasons for our departure are not hostile in any sense and our love for each other and the music is stronger than ever before. But it is with respect for that music and that love between us that we choose to end it at this point.

Changes in our personal lives demanded that we treated this as carefully as we could and with our deepest respect and reverence for all personal feelings, and for the aim of our journey. 

This has been one of the hardest decisions we’ve ever had to make and we’ve had to investigate every inch of our beings in order to make this right. In Solitude has been the center of our lives for 13 years and we’ve invested everything we have in this and to make this decision was to rip us up by ours roots and make us re-evaluate our entire lives and our future. 

As the final words fell in our concluding agreement, we looked back and saw with new eyes the magnitude of our brotherhood and the things that were carried through because of it. Our trust, our love, our shared obligation. The truth of the hand and the truth of the word to disperse the bounds between us and to diverge the shore for us follow. How it gave us the width of the world and the means to share it and store it together. All that was in it and all that was taken from it. And all the things that now shall pass without our collective notice. We saw with new eyes how clarity entered in stagelight and moonlight and sunlight and darkness and landed us finally over and over in that inexplicable mystery of beauty that we’ll share as ours forever. If there was ever an accomplishment in what we did, it was the merging of the five of us in unity and the things that came as everything grew because of it. Not a single second was spared in these 13 years, and we’ll never ask for any of them back. We spent everything in our world on this and got more than everything back. 

 We want to thank all our closest brothers and sisters for being there and standing by our side the whole way through. Your love, support and hard work will never be forgotten and your presence have realized this band and enriched our lives in ways you’ll never understand. You are all truly the geniuses who shall change the course of the world. You know who you are. And we’ll always admire you for that. 

Last, but most importantly. We thank all of you for being there. In the crowds, in front of the stereos and in our hearts. Without you, this strange and wonderful dream would never have happened. The impact of your support can never be put in words and the outcome of our lives will always be in debt to you for what you gave us. As much as we were In Solitude, you were as well. 

We know that this will come as a shocking surprise for many of you. And we hope you understand that we must follow our hearts in order to stay true to what In Solitude is and what that entails. 

From the bottom of our hearts, we thank you forever. 

/Pelle, Uno, Gotte, Nicke and Henke 

Ord och inga visor, kan man säga, och jag måste säga att jag både förvånas och har respekt för beslutet. Känner de att de inte kan leva upp till sin vision så vill de inte göra något halvdant, det är inte många som går den vägen.

Annars är mitt förhållande till Uppsalagänget lite sådär skönt ambivalent. Jag kom i kontakt med dem i samband med andra given ”The Word, The Flesh, The Devil”, en skiva som bjuder på vindlande heavy metal med en känsla av mörka bakgårdar – men det är med den här skivan jag vill minnas dem. ”Sister” från 2013 visar att bandet – och då kanske främst frontmannen och sångaren Pelle Åhman – tagit stora steg framåt och har en egen vision och målbild över hur man vill att musiken ska låta.

Det är rockig hårdrock som drivs av rätt skavande, aviga riff (signerade Nicklas Lindström och Henrik Palm) mot en fond av organisk rytm (från basisten Gottfrid Åhman och trummisen Uno Brunuisson) – men låtarna är här kortare och mer slagkraftiga än på föregångaren.

Mer lättillgängliga, helt enkelt, utan att IN SOLITUDE har kompromissat.

Ändå menar jag att mitt förhållande till bandet är ambivalent helt enkelt därför att jag inte lyssnar på dem speciellt ofta. Jag tänker liksom inte på dem mellan varven – ända till jag plockar fram en av deras två skivor, då jag tycker att det är riktigt riktigt bra.

Speciellt då den här.

Jag tycker att du ska skruva upp volymen och lyssna på klockrena rockstänkare som Pallid Hands, Lavender eller Sister som en hyllning till ett band med karaktär.

Så pass mycket att man hellre lägger ner än att riskera att solka sin musikaliska gärning eller stagnera.

Det förtjänar såväl respekt som att Rebellängeln rubbar cirklarna och stuvar om i schemat för Tipsandet.

IN SOLITUDE tar farväl med en värdig skiva i form av ”Sister”, vill jag påstå…