Öl: Old Ruffian
Stil: Barley Wine
Styrka: 10,27%
Bryggeri: Great Divide Brewing Company, Denver, Colorado, USA
Var: Tillfälliga sortimentet, Systembolaget.
Ja, jag vet. Jag är lite taskig här nu, men jag måste ändå posta upp den här. Men jag gör det enbart för att du ska vara med på noterna nästa gång det händer. Den här dyker nämligen upp en gång om året här i gamla Svedala, och missade du den sist, så är det för sent nu. Du kanske har någon kompis som gjorde bort sig och köpte en för mycket och vill bli av med den, eller så har du bara ett okristligt flyt och hittar den någonstans på annat sätt.
Jag själv köpte alldeles för få av dom, så kan vi säga. Det är nämligen så att just stilen Barley Wine har jag inte lärt mig uppskatta fullt ut förens alldeles nyligen. Och den här ihop med några andra amerikanska andra varianter är dom som är skyldiga till det. Det är alltid lika trevligt när man knäcker smakkoden till en stil som du inte riktigt bemästrar, ett nytt universum öppnas upp och du blir lite kär. Barley Wine är för mig som gruppen Black Crown Initiate. Det är både vackert, bryskt och rått på samma gång. Jag skulle kunna säga Opeth som jämförelse här, men det gäller inte riktigt längre. Opeth är mer som en gammal engelsk cider nuförtiden. Nu kommer jag från ämnet. Förlåt.
Aromen från den här styggingen tar dig med till tropiska skogar, och då snackar jag på riktigt, inte den i ”Djungelboken”. Det doftar blommigt och mossigt på samma gång. Fruktigt men även en viss underton av fuktigt trä. Fräsch och ljust men även mörka skuggor och ogästvänliga grottor bakom täta palmblad. Man blir lite rädd och glad på samma gång. Det luktar malt, karamell, nötter, frukt, tall och gräs.
Smaken är som att klättra upp i ett grapefruktträd och proppa munnen full med citrusskal och likt en reumatisk pole-dancer hasa sig ner med ansiktet först med tungan mot barken. Den är både ruffig och slipad på samma gång. En söt och mild, nästan vinös känsla från röda bär som toppas och backas upp av en solid armé av humle. På slutet så kommer en våg av alkoholhetta som är mer som en känsla än en smak. Den är massiv, så ordna allting som ska vara gjort innan du ger dig på den här.
9.8 sjukt välförtjänta poäng av 10 möjliga.
Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på ”Stench of the Iron Age” med Black Crown Initiate. Det borde du göra också.
Jag blev faktiskt lite besviken när jag äntligen fick testa Old Ruffian för första gången tidigare i år. Visst är det en riktigt bra öl men jag hade väntat mig…mer. Old Ruffian hade inte det där djupet som jag förväntade mig.
Skulle dock verkligen vilja göra någon sorts versusgrej med denna, Stones Old Guardian och t.ex. Bötet för att se vilken som man fattar tycke för mest. Och då också gärna med ett par flaskor som lagrats en tid.
Kul liknelse med musiken där förresten. Personligen så vill jag ta det steget längre och säga att Opeth är inte bara en engelsk cider nuförtiden utan en riktigt tråkig och smaklös sådan. Black Crown Initiate är sannerligen en mäktig Barley Wine som blir bättre med tiden. Dock så har jag inte hört deras nya skiva som väl släpptes för inte så längesedan.
Jasså Christofer? Tvärtom för mig. Den är pigg och alert och ”upfront” till skillnad från andra tunga aktörer. Det kan vara där det skiljer? Du hade förväntat dig en ordentlig Barley, medans den faktiskt är över-humlad å det grövsta. Fast det är det jag gillar med den.
Den klår dock inte Stone Old Guardian.
Bötet har jag lyckats missa helt och hållet, den har alltid varit slut när jag kommer släntrandes, nästa gång den dyker upp ska jag vara där som en kobra.
Ja det kan nog ha varit humlen som var ”boven” i det här dramat. Har förstått att Old Ruffian skall drickas så färsk och humlig som möjligt till skillnad från dom flesta andra BWs som tjänar på att lagras. Men som sagt, en riktigt bra öl är det och jag hade inte tvekat en sekund på att köpa den igen. Det tråkiga är att man måste vänta så länge mellan tillfällena.