Jester King Black Metal

Öl: Black Metal
Stil: Imperial Stout (Farmhouse version)
Styrka: 9,3%
Bryggeri: Jester King, Austin, Texas, USA
Var: Beställningssortimentet på Systembolaget Web, eller via privatimport Craftbeer.se.

Japps, ska vi leka Black Metal så är det lika bra vi gör det på riktigt. Bryggeriet Jester King har gjort sig lite kända på att släppa öl med attityd och ger dom namn som Funk Metal, Viking Metal, Commercial Suicide och t.o.m. en som heter Gotlandsdricka – vilket bygger på en gammal stil som är närbesläktad med mjöd och försöker efterlikna det som våra Svenska förfäder klämde i sig efter ett par varv runt Östersjön. Ovanpå det så är dom dessutom baserade i Austin, Texas, vilket gör att vi Svennar tycker att det är extra intressant när dom flirtar hejdlöst med oss här i Norden.

Jester King är även ett lite uddare bryggeri i den bemärkelsen att de anser sig själva vara ett ”farmhouse brewery”, vilket innebär att de använder samma jästtyp som användes förr i Europa, och utan att snöa in för mycket så kan vi förklara det enklast med att annan jäst är mer kontrollerbar och farmhouse/saison jäst är mer ”vild” och tillåts variera i större grad. Det här är för mycket fakta, vi snackar faktiskt Black Metal här, men det kan vara intressant att veta att ”Black Metal” gjordes först på modernt manér med vanligt jäst och sedan bytte dom till ”farmhouse” jäst. Det finns alltså en föregångare till den här som inte görs längre, dock kan den stå i en källare hos en välförsedd vän utan att du vet om det. Inte hos mig dock, mina öl har en tendens att överleva en vecka eller två, högst…

Den som er favoritkompis, Hopmaestro, petat i sig alldeles nyss är alltså den nyare varianten med farmhouse-jäst, och det märks tydligt i smakbilden ska jag säga. Den här lite annorlunda, på ett positivt sätt. (Batch #15, Augusti 27, 2013). Efter att jag genomfört de korrekta och sedvanliga ockulta ritualerna för att ens kunna öppna den utan att bryta något oheligt sigill, så öppnar jag högtidligt flaskan och det pyser till ordentligt. Det är bra tryck i den här buteljen, den svämmar dock inte över vilket jag var helt inställd på att den skulle göra.

Aromen här är tydlig från tung rostad malt, men den har en pigg och rask attityd och man känner redan på lukten att den knappt kan bärga sig inför att lägga ett grisigt blastbeat på din tunga. Det osar ut toner av choklad och lakrits. Det här ska bli kul.

Smaken som smäller till direkt i hjärnan är ”Julmust!”, vilket överraskar mig lite. Det är sant, den har en grym julmust-profil, med en alkoholtyngd i ryggen som gör att du blir lite pirrig. Efter en stund så kommer refrängen, där vi har klassiska stout smaker men med en svans av lakrits och ett uns av sälta. I outrot så dyker en torr, men lite syrlig eftersmak upp som gör att denna sticker utanför boxen något. Jag känner ingen alkohol i smaken, dock i kroppen (min kropp alltså, inte dryckens kropp). Det hugger till rätt bra efter en stund.

Det här är en intressant Imperial Stout, och jag anser att det är jästtypen som gör att den är ganska annorlunda mot övriga kollegor på marknaden. Faktumet med etiketten gör också att du får upp ögonen för den. Det som talar emot den är priset och formatet. Flaskan är av bomber format (750 ml), vilket jag egentligen älskar men den skulle mycket väl kunna säljas i en 500 ml flaska utan att göra avkall på ondska. Det är inte helt optimalt att skotta i sig en sån här bamse oplanerat.

Prova den om du är inne på Imperial Stout och har lite extra pengar att göra av med, för priset är något högt. Det du vinner är att ha provat en annorlunda, om än lite inverterad stout.

8,5 överstpräster och lika många besvärjelser av 10.

Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på Skogen – ”I döden”, bara för att det passar in och det är den bästa Black Metal låten just nu.