Om än det ena, än det andra.

Detta är ett sånt där svävande inlägg på bloggen, ett sånt som handlar om precis allt och inget. Ett sånt där undertecknad inte riktigt vet var vi kommer att hamna innan vi är klara, men ett sådant som behövs ibland för att kunna klara av ett flertal saker samtidigt. Det kommer att handla om det gamla vanliga dock. Skivor. Musik. Öl. Och en kille med huvudet under armen.

Vi börjar med musik, tänker jag.

Det du ser här är förstås ett knippe godsaker. Först till vänster är det isländska SÓLSTAFIR och deras extramatade box som innehåller typ rubbet. Skivan ”Ótta”, tygmärke, pin, extra CD-singel, affisch. Skivan är väldigt bra, den fortsätter i samma anda som föregångaren ”Svartir Sandar” men är i mitt tycke kanske än enklare att ta till sig (jodå.. recension kommer på den här siten – häng med bara). Till höger är det ett härligt blandat paket med utgåvor från IHate Records, Norrköpingsbaserade skivbolaget med sådan fingertoppskänsla. Skivorna är en gåva från Joakim som jag lärt känna via det gemensamma gymmet, och det är dubletter i hans skivhylla. Otroligt spännande och kul att som skivgalning och hobbyskribent få en sådan gåva, och hårdrockens förmåga att sammanföra människor är en ynnest. Har man en hårdrocks-tischa när man tränar så träffar man likasinnade – det är liksom en garanti! Skivorna i fråga kommer att få en noggrannare genomgång i separat inlägg, hade jag tänkt mig, men du ser ju att det ser spännande ut…

Det är grupperna GREAT COVEN, MINOTAUR, THEE PLAGUE OF GENTLEMEN, BURNING SAVIOURS, MEMORY DRIVEN och COUNT RAVEN. En bra stack med skivor som kanske går utanför huvudfåran för de flesta – vilket förstås bara gör gåvan än roligare. Tack!

Sen då. Ska vi prata lite om öl och mat? Jag tycker det. Jag är ingen fena på mat, det ska erkännas med en gång – men jag har just nu ett intresse för det där med köttgryta. Eller en chili. Jag tror det kommer sig från mitt besök i Gävle, under Getaway Rock, då värden bjöd på en sagolikt god chili. Därför – kära läsare – sitter någon av er på ett bra recept som funkar även för en kompetensmässigt handikappad nybörjarkock?

Jag har också noterat att ICA ger sig in på allvar i ölbranchen. Eller, rättare sagt, att de har startat ett samarbete med Nils-Oscar som leverantör för deras ICA Selection. I min lokala butik finns det just nu stout och ale, men det är väl kanske ingen vågad gissning att det blir nya etiketter på även de som heter ”bordslager” och ”bordsöl pale ale” vad det lider. Jag tycker också att det är rätt bra öl, och att det kanske framförallt är trevligt att stora ICA använder ett lite mer hantverksmässigt bryggeri i samband med att de ska köra sin egna etikett. Helt okej resultat också, framförallt eftersom alkoholhalten håller sig runt 2,8-3,5%. Stouten är nog bäst av dem, tycker jag, även om den inte kan mäta sig med den synnerligen märkliga men fina Smutynose Mud Season som också finns avbildad ovan. Det var et ttag sedan jag drack den, men jag måste säga att minnet placerar den precis nu. I hösten. Innan vintern faller. I lersäsongen, alltså. Har du chansen så plocka upp en – speciellt om du tänker dig att äta en mustig köttgryta (för att på TV4-maner försöka knyta ihop detta svamlande). Som ni ser så testar eder Rebellängel också att använda bildtexter, så feedback på hur det funkar mottages tacksamt!

Nu däremot – något helt annat.

Metalbloggen har varit aktiv på den här adressen ett tag nu, och det är några saker vi behöver reda ut. För det första – Record Madness.

Den serien handlar ju om undertecknads och Stones (På Tune Of The Day) skivhylla. Mest om hans kanske, helt enkelt för att han har fler skivor, men idén med serien är att vi tar en bokstav i taget och skärskådar den för att sedan kasta tillbaka en bokstav till andra personen. Just nu har jag bollen, på bokstaven ”D”. Men… jag var osäker på om det skulle en fortsättning för Stones och TOTD i samband med stilleståndet i somras. Därav har den parkerat. Och nu kommer grejen och frågan: planen är att det from nästa söndag, dvs när oktober startar, kommer att köras långa inlägg på söndagarna. Rebellängeln kommer att använda såväl gamla långa inlägg från förra adressen, som nyskrivna saker för att servera ett långt stycke text varje söndag under väldigt lång tid framöver.

Och då skulle man ju kunna lägga Record Madness där, i alla fall de gånger som bokstaven i fråga är välfylld i skivhyllan. Eller så håller man det helt eget. Kanske bäst så egentligen, eftersom det är bra stor skillnad på antalet skivor under ”M” och ”Z”, exempelvis. Dock – Record Madness är inte dött ifall du trodde det!

Veckans Tips däremot, den är ju liksom död den serien. I alla fall namnet. Den lever vidare på denna site, under namnet Rebellängeln Tipsar – precis samma sak, nytt namn – men den stora frågan är… vad gör vi arkivet? Alla dessa gamla pärlor, fem år av fantastiska tips och fantastiska skivor? Som jag ser det finns lite olika alternativ: jag skulle kunna lägga upp exempelvis en månad i taget (ex sept 2010 i ett inlägg, oktober 2010 i nästa inlägg), ge dem nytt liv som ”nya tips” (dvs återanvända en del text och skriva en del nytt om en skiva som redan varit Tips-skivan) eller att addera länkar på andra liknande skivor i samband med ett nytt tips (ex om en black metal-skiva är Rebellängeln Tipsar så kan det tipset avslutas med ”tre andra black metal-skivor som varit Tips” och länkar till dem).

Vad tänker ni? Läser man gamla tips, eller blir det bara skåpmat? Vill man påminnas, eller se andra bra skivor inom en viss genre?

Till sist. Huvudlöse.

Makabert kanske, men mina grabbar lekte visst sönder Musse häromdagen – och jag kan liksom inte låta detta morbida tilltag gå förbi obemärkt. Huvudet under armen? Visst. Musik till? Absolut! Ska vi säga att dagens musik blir just ”The Headless Children” med W.A.S.P?