Januarisluggande sludge

Januari, och varför inte gå på med lite gratistips, så att säga? Rebellängeln Tipsar har ju fortfarande lite av ett jullov (ända till imorgon!), men du ska inte behöva gå tomhänt för det. Så att säga. Den här gången får du ett tips om två stycken skivor, och vi ska röra oss inom sludge. En subgenre som jag ofta kan ha lite svårt för, men som samtidigt kan vara bättre än de flesta andra när det klickar.

Det är dessutom ganska passande för just höst och vinter, tycker jag, eftersom det inte sällan blir svärtat på ett blytungt sätt. De två skivor vi ska kolla på är RWAKE och deras ”Rest”, samt INTER ARMA med ”Sky Burial”. Två skivor som har gemensamt att det är väldigt bra, men som samtidigt är så olika i sitt uttryck. RWAKE är liksom….skevare. Fulsnyggt, på något vis, medan INTER ARMA är storslaget och episkt på ett annat sätt. Båda skivorna har fått stå i centrum var och en för sig i samband med att de varit Veckans Tips på den gamla adressen på Metalbloggen, men eftersom de liksom passar så otroligt bra så här års, och är riktigt bra skivor, så tänker jag att en liten återblick på dem är på sin plats!

Arkansasbandet RWAKE gör fulsnygg sludge.

Sån där som både skave på dina nerver ibland, likväl som nästan får tårarna att rinna för att det kan vara så vansinnigt vackert och träffa precis i solar plexus.Femte plattan ”Rest” kom 2011, och det var genom Tom S som jag upptäckte den, och detta är förstås en platta som lämpar sig alldeles ypperligt som ett Veckans Tips.Omslaget visar faktiskt rätt bra vad som som serveras (visst är det snyggt?), och det är nakna trädgrenar mot en blek himmel, en himmel där solen kan ses bryta igenom.

Inledande Souls Of The Sky är enbart ett atmosfäriskt inledande mässande egentligen, men sen brakar det loss. It Was Beautiful But Now It’s Sour bjuder precis på det RWAKE står för. Ett ganska långsamt, malande och snudd på irriterande riff blandas med ett kalasriff som får dig att sittjazza i soffan. Det är dessutom, precis som sig bör med bra sludge, låtar som sträcker sig över tiominutersstrecket och kräver ett par varv för att fästa på riktigt.

Efterföljande An Invisible Thread påminner den första minuten om MASTODON i sina meckaigare stunder, för att sedan veckla ut en egen identitet. The Culling inleder med samma olycksbådande filmsampling som ENTOMBED använder i denna livetagning, den med ”it is later than you think” talat över kyrkklockor. Sen får man dryga fem minuter gitarrplock som ör lika vackert som olycksbådande – ständigt med mer intensitet. Trummorna kommer in. Allt ökar, och sen kommer sången och hela det episka anslaget in de resterande 5-6 minuterna.Bra som fan.

Ti Progetto är kort och talad science fiction (!) innan skivans kanske bästa låt Was Only A Dream (riffet, riffet!) avslutar plattan. Bandet verkar vara ett riktigt kollektiv. De två gitarristerna står enbart benämnda som Graves och Kiffin, två vokalister heter CT och B, och det kompletteras av Reid på bas och Jeff på trummor… men alla verkar dessutom ha alternativa sysselsättningar. Jeff spelar exempelvis inte bara trummor, utan även akustisk gitarr och 12-strängad bas. Ett instrumentellt kaotiskt kollektiv som levererar.

….bra, eller hur?

Låt oss ta ett kliv framåt två år, och kolla på INTER ARMA. Texten nedan publicerades i november, och följde således temat med soundtrack som passar det svenska mörkret…

  Nu, mina vänner, är vi här igen. Svarta november, den månad som generellt firas på denna blogg genom att Veckans Tips antar en mörkare form. Skivor som passar sig till höstrusk, snöglopp och mörka dagar. Och vi börjar med en skiva som faktiskt kom i våras, men som i mina öron passar väldigt väl för just som höstmusik.

Ett tag hade jag till och med planer på att involvera den här plattan i mitt hemliga projekt och alltså spara den till Hårdrockskväll 2014, men eftersom jag till slut har väldigt svårt att plocka ut en enskild låt som skulle passa – det är en helhet snarare en särskilda låtar som gör det på jänkarnas platta – och det dels är rätt långa låtar i sig så har det under året blivit allt mer tydligt att det egentligen inte passar sig i det forumet. INTER ARMA ”Sky Burial” är istället en ganska svår nöt att knäcka och som kräver en del tillvänjning. Det är, kan man säga, motsatsen till glättigt.

Musiken är en blandning av sludge, black metal och oerhört skira och ljusa toner, och ett bra exempel på vad som bjuds får man om man lyssnar igenom de tre första spåren The Survival Fires, The Long Road Home (Iron Gate) och The Long Road Home. Vi  pratar på bara de tre spåren om nästan 25 minuter musik, och en resa som gör att man som lyssnare får uppleva nästa hela spekrat av känslor.

10 minuter inledande The Survival Fires är hård. Det är som att promenera i en höststorm, regnet piskar mot ansiktet och de arga vindbyarna sliter och drar. Man känner sig lite som om man spenderat tiden i en tvättmaskin, blöt och mörbultad när man äntligen kan komma inomhus till lugnet och värmen. För första delen av The Long Road Home är lugnet efter stormen, känslan av att det blir sådär tyst när man väl tagit sig igenom stormen. Fridfullt.

Man kan nästan höra den öppna elden spraka efter ett tag, och värmen sprider sig åter sakta i kroppen efter den inledande påfrestningen. så småningom stegrar stormen utanför, och gör sig påmind genom att slå mot rutan. Innan låtens andra del är klar så har rutan slagits upp av stormen igen, och man drabbas av att raseriet slår in i rummet en gång till. Resten av skivan är lite av samma stil.

Det varierar från monotont hamrande mörker i Destroyer, singeln sSblood (nej, det är inte felstavat, det ska vara så…),till ett spår som Love Absolute, med sin svävande känsla – men hela tiden är det mörkt och ganska dystert. Många gånger vackert, dessutom, likt kala mörka trädgrenar mot en stålgrå himmel.

INTER ARMA har en säregen stil, och är du ute efter en skiva som kan vara ditt soundtrack till den annalkande vintern så är detta ett bra alternativ. Plattan är lång dock, och det är en skiva som kräver ett par varv, så ge inte tappt om den inte fäster direkt. Dra på dig ett par bra lurar och ta en promenad, gärna i lite rusk och regn så ska du se att det ramlar på plats…

Okej?

Ska vi säga så? Slugga på!