Alltså.
Det kan vara på sin plats med en bekännelse. Jag gillar inte belgisk öl, speciellt inte av modellen färsköl. Oftast tycker jag att de smakar enbart jäst, och även om jag har har druckit vad som av många anses vara världens godaste/finaste öl – Westvleteren XII – så är den väl… okej. Ett halvt glas. Max. Sen blir det som att slicka på en klump jäst, typ. Och de där man kan köpa på Systembolaget, Leffe med flera? Inte min grej. Alls.
Men.
Jag är en sucker för knepiga grejer, och när jag i höstas sprang på dne här flaskan så kunde jag inte motstå. Den kostade runt hundringen om jag minns rätt, och även om jag liksom fattade att det inte skulle vara något jag skulle gilla speciellt mycket så kunde jag liksom inte motstå. Jag ville väl kanske verka sofistikerad eller pretentiös. Märkvärdig. Vete fan vilket, men resultatet blev ändå samma sak. Jag köpte den. Drack den – eller, delar av den, den var inte så pass god att jag skulle peta i mig hela – en fredag medan jag skrattade åt mig själv. Roligast av allt kanske var att när jag såg etiketten, med det dramatiska omslaget och de tio påhittade budorden (se bilderna nedan) så tänkte jag att jag skulle kunna göra en koppling till någon storslagen episk power metal och skriva något om det. Så blev det liksom inte alls, utan kopplingen och dagens melodi blir doom, riktigt bra sådan. Jag kan liksom inte låta bli att tänka på Lost Horizons, en riktig kanonlåt som i ursprunget kommer från MICHAEL SCHENKER GROUP, men som i sin allra bästa tappning framförs av MEMENTO MORI. plattan är utmärkta ”Rhymes Of Lunacy”, med en viss Messiah Marcolin på sång, Snowy Shaw på trummor och Mike Wead på gura.
Nåväl. Jag är kanske svag och pretentiös, men två saker kan man konstatera.
1) Flaskan är rasande snygg, från korken till etiketten. Den lockade mig, helt enkelt!
2) Skivan är skitbra rakt igenom, och låten som får ackompanjera mig till skäms-hörnan är en riktig höjdare…
Glad fredag!