På Netflix finns en film som heter ”In The Heart Of The Sea”. Det är en ganska märklig och blodig historia om ett valskepp som ger sig ut från Nantucket för att jaga val och komma hem med valolja, den tidens guld. Filmen i sig är välgjord, och framförallt är det spännande att det är baserat på den historia som Herman Melville antecknade – om än med inslag av fiction – i sin klassiker ”Moby Dick”. Historien om den vita gigantiska späckhuggaren som försvarar hela flocken och sedan följer skeppet för att slutlien förgöra det, och inte lämna besättningen ifred förrän de stirrar honom i vitögat och låter bli att fortsätta försöka harpunera honom är alltså baserad på en sann resa. Huruvida alla detaljer skedde som beskrivits ska man nog låta vara osagt – bara att en person berättar för en annan som sedan nedtecknar vad den anser berättas borgar ju för en del förvanskning – men det är inte det viktiga.
Det viktiga är förstås att en sådan magisk berättelse med om så bara ett korn av sanning i sig inspirerar. Kannibalism för att överleva skeppsbrottet, den väldiga och mäktiga vita valen, risk för liv och lem i en jakt där människa ställs mot val på villkor som nog ger valen fördel… allt blir såklart mycket spännande.
Det tog – såklart – bara en timme efter att filmen var klar innan MASTODONs skiva ”Leviathan” gick på repeat!
Skivan kom 2004 och är en av bandets bästa i karriären, löst sammanhållen där ett par av låtarna har just ”Moby Dick” som tema. Blood And Thunder. I Am Ahab. Iron Tusk. Seabeast. Överlag handlar alla låtarna om havet och saker där, och det är en rent av magisk skiva.
Öppningsspåret Blood And Thunder är kanske den främsta låten av alla, speciellt om man tänker sig att man ska kämpa mot en vit kaskelot.
White whale. Holy grail.
Split your lungs with blood and thunder – when you see the white whale
Brake your backs and crack your oars men – if you wish to prevail.
Riffen är så bra att det knappt går att beskriva, Neil Fallon (CLUTCH) gästspelar och herreminskapare vad man går igång på den här låten. Hela skivan såklart underbart bra, och att få inspiration för att plocka fram den och spela medan texterna får ny relevans på det här sättet är en ynnest. Hur bra som helst, och man är nästan med i allt som händer. Ensam på ett öde hav i ett segelfartyg när man ser den vita valen…