Undrar du varför inte nya och alldeles lysande PARADISE LOST-plattan ”Obsidian” har fått någon recension här på siten än?
Det finns två förklaringar till det. Den första är att recensionen utlovats till WeRock, och lades upp där i helgen. (Du hittar den här.) Den andra och viktigare är anledningen till detta inlägg: eder Rebellängel har behövt rejält med tid på sig för att avgöra hur betygstärningen skulle landa. ”Obsidian” är nämligen bland det bästa som bandet har presterat i modern tid, och därför har en hel del tid gått till att åter lyssna in sig på bandets alster sedan förr, allt för att kunna relatera.
Nä, det når kanske inte riktigt upp till klassiker som ”Icon”, ”Draconian Times” eller ”Shades Of God”, men det är faktiskt inte långt efter. Inledande spåret Darker Thoughts är en av årets starkaste låtar alla kategorier, och framförallt är skivan ruggigt jämn.
PARADISE LOST är ju som bekant riktiga surgubbar, och kan liksom lägga krokben för sig själva ibland. Som när de spelade live på Gefle Metal häromåren (där bilderna ovan kommer ifrån) och hade hela publiken som i en liten ask genom att spela upptempolåtar av festivalsnitt de första fem låtarna, och sen berätta att vi ”minsann är ett jävla döds- och doomband, och har ska vi inte ha så kul” för att sedan ge sig ut på en version av Beneath Broken Earth (vill jag minnas…) som är så släpig och tung att tänderna skallrar och all yster dans dör ut.
Visst kan man gilla det lite buttra och anti-inställsamma, men inte hjälper det bandet till nya höjder och den breda massa, tänker jag.
Om nu inte ”Obsidian” är den perfekta balansgången. Det är nämligen helt kompromisslöst och otvivelaktigt PARADISE LOST rakt igenom, samtidigt så väl presenterat och varierat att finns det någon rättvisa här i världen så utgör detta bandets genombrott till den breda massan.
Otroligt bra!
Mycket bra platta från Paradise Lost