Tillbakablick – år 2014 i backspegeln (Best Of, typ)..

Julen får rulla ut nu, tycker jag, så kan vi lägga 2014 i backspegeln och blicka framåt mot 2015 som syns därborta på horisonten. Detta inlägg blir av reflekterande sort, och det känns som vanligt den här tiden på året som om det verkligen har hänt massor när man väl börjar blicka tillbaka. Musikaliskt finns det förstås massor att kommentera, men jag tänkte att vi skulle börja med lite av det andra. Och det är svårt att inte landa i den för bloggens del största händelsen, dvs bytet från Metalyze till Heavy Metale. Läser du detta har du hängt med i det skiftet, men det är en hel del läsare som klivit av på den resan har jag märkt. Flera kommentarer om att det är knepigt att hitta och följa material har kommit, samtidigt som nya läsare har tillkommit och många av er som varit med ett tag har fått ”kollegor” till Rebellängeln som uppskattas. När det gäller svårigheten att följa material så hoppas jag att den senaste knappen här uppe (på bilden nedan utritad med den ”diskreta” pilen) ska hjälpa en hel del.

Den heter ”Meny”, och klickar man på den så får man upp möjligheten att sortera saker och ting. Rebellängeln Tipsar, Hopmaestro Mästrar, Från Rock Till Black Metal (vilket är alla generella blogginlägg från undertecknad) och så vidare. På så sätt kan du leta reda på vad du vill lite enklare. Tips, till exempel. Som du dessutom kanske märkt har Tipsandet flyttat till torsdagar, medan citaten kommer på måndagarna. Jag trivs med det, och börjar finna mig till rätta på den nya plattformen. En hel del inlägg under hösten tycker jag själv har blivit rätt så bra, men ändå är det tydligt att det varit lite trevande och sökande. Precis som bryggeriet kan man säga att hösten varit en tid för att liksom hitta rätt och börja leverera på riktigt. MEN…

Din åsikt och dina tankar är viktiga.

Det betyder att du väldigt gärna får dela med dig av dina tankar. Är du en ny eller ”gammal” läsare? Hittar du bra läsbart material? Vad är bra, vad är mindre bra – och vad saknar du? VI VILL VETA!

Med det sagt – ska vi se hur året 2014 summeras? Musikaliskt tycker jag kanske att bilden nedan åskådliggör känslan på ett bra sätt: det är helt enkelt ett berg av bra musik, och lite känns det som om man skulle behöva musikaliskt tjänstledigt under ett par månader för att smälta all bra ny musik som flödat ut i år. Det hela blir en årsbästalista någon gång mellan nu och det nya året, men det är en separat artikel. Här får du däremot en uppsamling av… ja.. resten.

ÅRETS SPELNING: KADAVAR på Getaway Rock Festival

Det här året har jag slagit rekord i att INTE gå på spelningar. Jag har fegat ur på i stort sett allt, mestadels för att jag känt mig helt dränerad på kraft av mitt ”vanliga” jobb. Överlag har jag varit väldigt osocial, och undvikt de flesta saker som jag borde ha gjort för att hålla ett rikt vänskapsliv. Det får jag – om du är en av dem som känner av det – be om ursäkt för och blicka framåt mot 2015 där bot och bättring får ske. En sak jag faktiskt kom iväg på var ju Getaway Rock, och väl där fick jag mig bland annat spelningen med KADAVAR till livs. Årets bästa. Lätt. Kanske den bästa på flera år, det var faktiskt en enda röra av svett, skägg och sväng. Ett magiskt gig!

ÅRETS ÖL: DALE’s PALE ALE och FOUNDERS CENTENNIAL IPA

Alltså – jag tillhör dem som tycker att en öl som blir ”Årets öl” ska fylla fler kriterier än att ”bara vara god”. Den ska vara ganska tillgänglig så att den går att få tag i utan större svårigheter, den ska vara okej i pris och det ska vara en sådan där som du faktiskt druckit under året – inte en ”one off”. För mig har det inneburit de här två små rackarna. Dale’s Pale Ale och Founders Centennial IPA faller mig i smaken, kommer i små praktiska burkar, kostar så att jag har råd med det och finns normalt på hyllorna hos Systembolaget en vanlig torsdag. Skulle jag kolla igenom pantburkspåsarna genom året (nä.. fy fanken vilken äcklig och demoraliserande uppgift…!) så antar jag att de här två skulle vara överrepresenterade. Främst Dale’s, gissar jag, den har verkligen vuxit ut till en favorit.

ÅRETS ÄCKLIGASTE: CURRY-GRÖT

Det var här i december som det skedde, det vedervärdiga. Som vanligt raglade jag upp i svinottan och skulle äta gröt. Alltid, som den gubbe jag är. Äter en gröt som är blandad havre- och quinoa, väldigt god i vanliga fall, och jag brukar ha kanel samt stevia med mjölk. De var bara det att den här morgonen hade någon bytt plats på kryddburkarna, och jag kollade inte så noga. Körde på allt, tog med tallriken till bordet och åt ett kokt medan jag petade runt med skeden i tallriken. Första tuggan av gröten var.. konstig? Rätt stark? Andra tuggan – fullständigt jävla vedervärdig. Curry??!? Tvi vale! hade jag inte varit rätt färgblind hade säkert den gula hinnan på mjölken kunnat varna mig, men så blev inte fallet. Prova inte detta, barn!

ÅRETS MUSIKLAND: POLEN

Alltså – visst finns det länder med fler skivor på topplistan, visst finns det länder med fler akter men det är ändå påfallande spännande att Polen är så jäkla vassa inom den extremare metallen. Detta år har sett en skön fyrklöver i form av BEHEMOTH, VADER, DECAPITATED och KRIEGSMASCHINE med starka skivor allihopa. Dopingować Polskę! (Heja Polen, hoppas jag att Google hjälpt mig att översätta..)

ÅRETS LIVESKIVA: WHITESNAKE ”Live In -84 Back To The Bone”

Som en form av förfinat hån kan jag konstatera att jag detta år inte har lagt mina svettiga labbar på en enda vettig liveskiva, och att den jag kan peta in på den här platsen då egentligen faktiskt är från… -84. Det säger liksom en del. Nu är jag övertygad om att det hela beror mer på att jag har missat skivor än att det varit ett så katastrofalt år, men… ni får faktiskt gärna upplysa mig om alla de fantastiska liveplattor jag har missat år 2014!

ÅRETS TRÄNING: Bra, men ojämnt

Första halvåret var det bästa träningshalvåret på… ja, otroligt länge. Dels gjorde min privata situation att jag kunde få kontinuitet i såväl löpning som styrkepass, dels svarade gammelkroppen bra så att motivationen höll i sig. Jag kände mig jäkla stark, och gjorde – som du ser – rekordtider på i stort sett alla mina löpslingor runt om där jag bor. Inte illa. Illa var däremot det andra halvåret, från mitten och sommaren och framåt. Dåligt med motivation, dåligt med flyt, dåliga resultat. Av runt 500 sprungna kilometer så återfinns 400 på första halvåret. Jävlart bedrövlig höst… vilket tar oss in på:

ÅRETS SNACKS: OLW LÄTTSALTADE POTATISCHIPS

Löjligt goda. Betydligt bättre än Estrellas.

Och inte blir det bättre av att min äldsta son gillar dem skarpt också, för då skyller jag på att han vill ha sådana för fredagsmyset innan jag sen äter resten när alla andra somnat. Bedrövlig karaktär. Men gott… Och, på tal om den stillasittande soffklump man blir av att sitta vaken efter att familjen somnat och mangla chips, njuta av öl och hårdrock på stereon. Vem satt mest still under 2014 inom musiken om inte den här gubbe?

ÅRETS MINST SVÄNGIGA TRUMMIS: PHIL RUDD; AC/DC

Maken till träig insats för en professionell trummis var det länge sedan jag hörde, och nya AC/DC-given ”Rock Or Bust” tappar en hel del sväng på dess lamhet. Fast det är klart, han verkar ha varit svårt upptagen med allehanda anklagelser (om att hyra en hitman, om droger och jag vet inte allt), så fokus kanske inte direkt varit på trummandet. Hur som helst . sövande trist sak det där!

ÅRETS BÄSTA LÅT: The Ghost I Used To Be med PALLBEARER

Svårt, svårare, svårast.

Men ändå, om jag skulle tvingas välja en låt som ”Årets Bästa” så skulle det i långa loppet bli svårt att bortse från amerikanska PALLBEARER och deras The Ghost I Used To Be. Doom metals bästa tillskott sen skivat bröd. Eller Leif Edling.

Fantastisk låt!

ÅRETS ANTAL NYA SKIVOR: 173

Ja, men vafan.

Mitt pågående vad med hustrun, det om jag kommer köpa fler eller färre skivor än 100 stycken (fysiska, alltså) brukar jag ju förlora men det här året är det ju rent av löjligt. 173 stycken. Och då ser ni ändå att det är en kraftig inbromsning i december, det hade lätt kunnat gå helt överstyr om jag försökt mig på att köpa in och lyssna på alla skivor som jag missat i år.

Perkele.

Jag borde få någon form av statsbidrag för det här stödköpandet av den fysiska plastbiten…

ÅRETS KÄRLEKSAFFÄR: FOO FIGHTERS ”SONIC HIGHWAYS”

Inte mycket slår den enorm kärlek till musiken som Dave Grohl med mannar hasplar ur sig på ”Sonic Highways”. Sedan skivan recenserades på den här siten så har nog min åsikt om den blivit än tydligare: låtmaterialet i sig är visserligen inte dåligt – men ändå inte fantastiskt. Det som gör att skivan står ut är glöden för det amerikanska rockarvet. Historien som vördas och hyllas på ett oförfalskat och närmast oöverträffat sätt. Detta är lätt årets kärleksaffär!

ÅRETS GODIS: BUBS HALLON/LAKRITSSKALLE

Du har säkert sett dem i lösgodishyllan, Karamellkungens stora versioner – men det är inte de som avses. Det är de små rackarna som finns i påse, som kommer direkt från Bubs. Farligt begärliga, så pass att de de kniper en titel som egentligen – baserad på namn – borde given för ”black metal” som finns i Willys lösgodissortiment. Men de där små rackarna… grymt, sa grisen. Gott, sa Rebellängeln..!

ÅRETS COMEBACK: AT THE GATES ”AT WAR WITH REALITY”

Årest mest förutsägbara utnämning måhända, men det går liksom inte att bortse ifrån, och man måste ha med den. Att ”avsluta” sin tidigare skivkarriär med ”Slaughter Of The Soul”, denna klassiker inom extremmetallen, och sedan kliva på det igen efter typ 20 år och göra det lite sådär som om inget hänt… det är imponerande. Fortfarande gäller samma sak som vid recensionen, min hjärna fattar hur bra det är medan mitt hjärta fortfarande inte riktigt släppt taget om det nostalgiska skimret och gubbighetens ”det var bättre förr”. Men det är fanken på väg att lossna. I sanning imponerande.

ÅRETS BLOGG: BARA METAL

Varje år brukar undertecknad dela ut ”Bästa Blogg”-priset, och detta år var det en enkl match tycker jag. Bara Metal blandar fantastiska tips, djuplodande intervjuer, korta slagkraftiga humoristiska inlägg i en skön röra. Dessutom är bloggen sådär precis lagomt aktiv i övriga digitala kanaler (läs: Facebook), så att man får en lagom dos svartsynt underhållning i vardagen.

Rebellängeln tackar, bugar och bockar och hoppas på mer kommande år!

ÅRETS LÄCKRASTE OMSLAG: BEHEMOTH ”THE SATANIST”

Det är nog egentligen inte bara omslaget, dess mörka och dramatiska effekt, utan lika mycket namnet. ”The Satanist”. Att inget band har kommit på det förr känns helt galet, och sällan har det väl passat så bra. Nergals återhämtande från leukemin, hans nya livsglädje men ändå bångstyriga vilja att gå sin egen väg, att utmana de traditionella trossamfundens idéer om världsallltet… allt kommer liksom samman i den enkla titeln. ”The Satanist”. Genialiskt, enkelt, och ändå så djupt och komplext. Det står i fin samklang med skivans omslag.

Med det sagt – jag tycker i övrigt att det varit ett ganska svagt år för just omslag. Väldigt få som verkligen fångat mig.

ÅRETS FILM: 12 YEARS A SLAVE

Okej, korten på bordet – jag har noll koll. Vet inte om den släpptes i år, vet inte vilka andra filmer som vi kan tänka oss att den konkurrerar med, och ärligt talat vet jag inte ens om jag tyckte den var så särdeles bra.

Men.

Just nu, i skrivande stund och i dagarna fram till att detta knackas ner på tangentbordet så inser jag att jag inte minns en enda film i övrigt. Inte en enda. Det betyder antagligen att jag missat alla bra filmer, eller att det inte funnits några.

Ska vi säga som så här, jag låter den här titeln stå här så länge, och så kommer ni in med facit i kommentarsfältet? Om inte annat ger det mig kanske lite tips på bra ny film. Inte bara de här gamla favoriterna.

Dessutom… ska vi se om vi kan samla upp det hela?

UPPSAMLINGSHEAT UTAN BILDER. ÅRETS….

• …BLACK METAL: SKOGEN ”I Döden”. I stort sett lika bra: AGALLOCH ”The Serpent & The Sphere” samt WINTERFYLLETH ”The Divination Of Antiquity”. Men. There can be only one, så vi säger SKOGEN.
• ...DÖDS: BEHEMOTH ”The Satanist”, om den räknas som det. Annars är det givetvis VANHELGD ”Relics Of Sulphur Salvation”. Döden bor i Mjölby!
• …HEAVY METAL: GRAND MAGUS ”Triumph & Power”. Löjligt lätt att sjunga med i. Heavy Metal när den är som bäst!
• …TV-SERIE: Sons Of Anarchy. Fick en liten tillbakakaka på den serien tillsammans med frugan, och där jag tyckte att den hade tappat greppet lite förr så kändes den helt plötsligt intressant igen. Och smutsigare.
• …ROCK-PLATTA: RIVAL SONS ”Great Western Valkyrie” är bra, annars ett rätt svagt år för rock för min del. Sknar de där nya riktiga pärlorna som tydligen gått mig förbi i år.
• …TYNGSTA: CONAN ”Blood Eagle”. Grottmänniskodoom. Det är som att bli långsamt manglad av en betongvält bara för att man sen ska återvända och fråga efter mer. Dämn!
• …STÖRST BESVIKELSE: HIGH SPIRITS ”You Are Here”. Skivan är inte dålig, men inte heller bra. Och den är verkligen inte alls så bra som jag hade hoppats efter de här två pärlorna.
• …ZAKK WYLDE: Ja, förstås mannen själv. BLACK LABEL SOCIETY släppte klurigt betitlade ”Catacombs Of The Black Vatican” (efter namnet på kar’lns studio Black Vatican), och det var precis lika bra som vanligt. Ett år med en ny BLS-skiva är ett bra år!

Så, that’s it. Mer eller mindre. Det är snart dags att plocka ner 2014, vi ska summera Årsbästalistan här i mellandagarna och önska Gott Nytt År och sen kastar vi oss över 2015. Det året kommer rivstarta med nya släpp från MARDUK och SLAYER, och dessutom vet vi att KEEP OF KALESSIN är på gång. Jag är bra sugen på att besöka Metallsvenskan i maj efter att ha sett den uppställningen, och jag är fullständigt övertygad om att Heavy Metale Brewery kommer att nå nya höjder och bjuda på så mycket spännande överraskningar att det blir ett minnesvärt år. Det ligger framme, hägrar på horisonten.

Som avslutning: vilken kategori glömde jag, och vem eller vad skulle ha vunnit?